En dikt från moster
Den här dikten läste min syster, Junis fadder, på dopet. En dikt som hon skrivit själv, jätte fin och rörde mig till tårar!
Avlägsna ringsignaler i drömmarnas värld, ett telefonsamtal om att du äntligen var här!
En oändling väntan att få träffa dig,
men glädjen så mycket större än vad man hade kunnat tänka sig
när vi för första gången fick dig se och röra, snusa på dig och ditt joller höra.
Du, ett resultat av dina föräldrars kärlek till varandra.
Du som även älskas av så många andra.
Du, Juni, kommer att göra intryck på många
och många hjärtan fånga.
Men det är ditt eget hjärta du alltid ska följa,
och ditt sanna jag aldrig dölja
Låt dig älskas för den du är,
vår allra käraste Juni!
/Challe
